Lägsta punkten
Sveriges erkänt lägst belägna markpunkt finns i Kristianstad. Den anses som "naturlig" så tillvida att den inte är grävd samtidigt som den ligger under bar himmel. Men helt naturlig är den inte eftersom det var tillkomsten av Hammarsjövallen på 1860-talet som gjorde att Nosabysjön torrlades. Denna sjös botten låg som mest 2.4 meter under havets yta – det är just här som Sveriges lägsta punkt ligger idag.
Med bil hittar man till punkten genom att svänga in vid Statoilmacken vid Trafikplats Kristianstad. Vägen in till Lägsta punkten är skyltad efter Snapphanevägen.
Sveriges erkänt lägsta punkt 2.41 meter under havet. Monumentet restes 2002.
En stig leder upp genom Björket.
Åkermark i närheten av Lägsta punkten. Här ska byggas en stor matvarubutik mm. I förgrunden förstås ett av Kristianstads otaliga dräneringsdiken. När området byggs ut kommer sannolikt extra pumpstationer att behövas.
Med bil hittar man till punkten genom att svänga in vid Statoilmacken vid Trafikplats Kristianstad. Vägen in till Lägsta punkten är skyltad efter Snapphanevägen.
Sveriges erkänt lägsta punkt 2.41 meter under havet. Monumentet restes 2002.
En stig leder upp genom Björket.
Åkermark i närheten av Lägsta punkten. Här ska byggas en stor matvarubutik mm. I förgrunden förstås ett av Kristianstads otaliga dräneringsdiken. När området byggs ut kommer sannolikt extra pumpstationer att behövas.
Kristianstad – bäst i världen på miljö?
Miljöarbetet har nått långt i kung Kristians stad.
I fjärrvärmen eldas med mindre än 1% fossila bränslen (C4 Energi Spegeln 1/2012). Istället används flis, bioolja och metangas (från gamla Härlövstippen).
Allöverket där fjärrvärmen i Kristianstad produceras.
Biogas utgör en stor energikälla i Kristianstad. Gasen utvinns både vid det centrala reningsverket nära lägsta punkten och vid biogasanläggningen i Karpalund där bland annat slakteriavfall blir till biogas. Dessutom används biogas från den numer täckta Härlövsdeponin till att elda med i Allöverket ovan.
Bilar kan tanka biogas både vid Näsby, vid Lägsta punkten och i Åhus.
Alla stadsbussar och en hel del regionbussar körs med biogas.
Stadsbussar på rad.
Över hela stan pågår källsortering i hushållen. På stan har det också börjat dyka upp en rudimentär källsortering, nämligen insamling av flaskor och burkar:
Enkel källsortering.
I fjärrvärmen eldas med mindre än 1% fossila bränslen (C4 Energi Spegeln 1/2012). Istället används flis, bioolja och metangas (från gamla Härlövstippen).
Allöverket där fjärrvärmen i Kristianstad produceras.
Biogas utgör en stor energikälla i Kristianstad. Gasen utvinns både vid det centrala reningsverket nära lägsta punkten och vid biogasanläggningen i Karpalund där bland annat slakteriavfall blir till biogas. Dessutom används biogas från den numer täckta Härlövsdeponin till att elda med i Allöverket ovan.
Bilar kan tanka biogas både vid Näsby, vid Lägsta punkten och i Åhus.
Alla stadsbussar och en hel del regionbussar körs med biogas.
Stadsbussar på rad.
Över hela stan pågår källsortering i hushållen. På stan har det också börjat dyka upp en rudimentär källsortering, nämligen insamling av flaskor och burkar:
Enkel källsortering.
Ekenabben - inte bara näbbar
Ekenabben ligger utanför Hammarslund, söder om Kristianstad. Det är en naturlig oas präglat om skogspartier som är mer eller mindre sumpskogslika. Här finns också en vidunderlig utsikt i fågeltornet där man kan skåda över våtmarkerna och Hammarsjön.
"Den svenska regnskogen" - vildvuxna sumpskogar tillhör de mest artrikaste i landet.
Lummig grönska vid Ekenabben.
Ormöga (Omphalodes verna) växer rikligt vid Ekenabben. Ormögat tillhör familjen Strävbladiga och liknar förgätmigejerna (Myosotis spp.) men bladen är större och har en karaktäristisk form.
Humleblomster (Geum rivale).
Uppländsk vallört (Symphytum xuplandicum) är en fertil hybrid. Vanligen är hybrider infertila, och således ovanligare än föräldraarterna. Men, den uppländska vallörten är fertil och dessutom vanligare än föräldraarterna.
Den blötaste delen i sumpskogen domineras av klibbal (Alnus glutinosa) och viden (Salix sp.)... och av...
...
... slingeväxten kransslinga (Myriophyllum verticillatum).
Kransslingan - skiljs från axslinga (M. spicatum) genom att ha grön stjälk och rakare småblad, och skiljs från hårslinga (M. alternifolium) genom att ha bladen tätt längs stjälken. Många undervattensväxter har denna typ av små, nästan barrliknande blad (eller som här småblad), vilket åtm. delvis kan förklaras av att koncentrationen - och diffusionen - av koldioxid är sämre under vattnet. Genom att ha små (små)blad blir den relativa ytan (ytan/volymkvoten) stor vilket förbättrar upptaget av koldioxid.
Utsikt över Hammarsjön och dess strand.
I nästa avsnitt ser vi på Kristianstad som miljöstad.
"Den svenska regnskogen" - vildvuxna sumpskogar tillhör de mest artrikaste i landet.
Lummig grönska vid Ekenabben.
Ormöga (Omphalodes verna) växer rikligt vid Ekenabben. Ormögat tillhör familjen Strävbladiga och liknar förgätmigejerna (Myosotis spp.) men bladen är större och har en karaktäristisk form.
Humleblomster (Geum rivale).
Uppländsk vallört (Symphytum xuplandicum) är en fertil hybrid. Vanligen är hybrider infertila, och således ovanligare än föräldraarterna. Men, den uppländska vallörten är fertil och dessutom vanligare än föräldraarterna.
Den blötaste delen i sumpskogen domineras av klibbal (Alnus glutinosa) och viden (Salix sp.)... och av...
...... slingeväxten kransslinga (Myriophyllum verticillatum).
Kransslingan - skiljs från axslinga (M. spicatum) genom att ha grön stjälk och rakare småblad, och skiljs från hårslinga (M. alternifolium) genom att ha bladen tätt längs stjälken. Många undervattensväxter har denna typ av små, nästan barrliknande blad (eller som här småblad), vilket åtm. delvis kan förklaras av att koncentrationen - och diffusionen - av koldioxid är sämre under vattnet. Genom att ha små (små)blad blir den relativa ytan (ytan/volymkvoten) stor vilket förbättrar upptaget av koldioxid.
Utsikt över Hammarsjön och dess strand.
I nästa avsnitt ser vi på Kristianstad som miljöstad.
Biologi på Åsums ängar
Åsums ängar ligger strax söder om Kristianstad i höjd med Norra Åsum. Här slås och betes ängsmarkerna, vilket ger en rik vegetation eftersom ekologins principer om ömsesidigt uteslutande (Gauses princip) åsidosetts. Enligt principen kan två arter som har exakt samma nisch i det långa loppet inte samexistera utan den ena arten kommer att konkurreras ut. Genom slåtter eller bete införs en komplicerande faktor: predation, vilket innebär att principen åsidosetts och "svagare" arter kan bli kvar (det är däför det faktiskt är bra om kommunen faktiskt klipper vägkanter). Om markerna inte betades eller slogs skulle först snabbväxande gräs konkurrera ut mycket annat. Därefter, eftersom markerna översvämmas under högvatten, skulle de ganska snabbt ersättas av sumpskog. Nu tar vi en titt på området:
Översikt över strandängarna. Ett kulverterat dike leder till den viken.
Maskrosen (Taraxacum sp.) har anpassat sig till bete och slåtter genom att bli lågväxt. Detta kallas att maskrosen bildat en ekotyp. Ekotypen har högst sannolikt genetisk grund. Det kan ske genom epigenitik (information lagras "ovanpå" DNA), genom bildandet av en särskild form (morf) på genetisk grund, eller i maskrosens fall genom bildandet av en speciell småart (maskrosen kan ju bilda embryon utan befruktning, det är därför det finns så många maskrosarter). Att maskrosorna tillhör familjen korgblommiga (Asteraceae/Compositae) ses tydligt genom blomkorgarna (varje blomkorg innehåller mer än hundra blommor, i maskrosens huvudsakligen strålblommor).
Här stortrivs också en annan guling, nämligen den fuktighetskrävande ranunkelväxten kabbleka (Caltha palustris). Att den tillhör familjen Ranunculaceae ses på bland annat att de är radiärsymmetriska och är hypogyna (d.v.s. att kronbladen sitter under fruktämnet (ovariet)). Den starka, klara färgen är också typisk för familjen Ranunculaceae.
Att kabblekan klarar sig så väl beror delvis på att den är giftig...
En annan fuktighetskrävande art är ängsbräsman (Cardamine palustris). Att den tillhör familjen korsblommiga (Cruciferae) ses tydligt på att den har fyra kronblad sittandes i kors.
En art som är tydligt sydlig är jordtisteln (Cirsium acaule). Den blommar först på sommaren med typiskt tistellika blommor. Den tillhör alltså familjen korgblommiga (Asteraceae). Jordtisteln klarar sig väl på ängen genom att bladen har betydande tornar.
Översikt över strandängarna. Ett kulverterat dike leder till den viken.
Maskrosen (Taraxacum sp.) har anpassat sig till bete och slåtter genom att bli lågväxt. Detta kallas att maskrosen bildat en ekotyp. Ekotypen har högst sannolikt genetisk grund. Det kan ske genom epigenitik (information lagras "ovanpå" DNA), genom bildandet av en särskild form (morf) på genetisk grund, eller i maskrosens fall genom bildandet av en speciell småart (maskrosen kan ju bilda embryon utan befruktning, det är därför det finns så många maskrosarter). Att maskrosorna tillhör familjen korgblommiga (Asteraceae/Compositae) ses tydligt genom blomkorgarna (varje blomkorg innehåller mer än hundra blommor, i maskrosens huvudsakligen strålblommor).
Här stortrivs också en annan guling, nämligen den fuktighetskrävande ranunkelväxten kabbleka (Caltha palustris). Att den tillhör familjen Ranunculaceae ses på bland annat att de är radiärsymmetriska och är hypogyna (d.v.s. att kronbladen sitter under fruktämnet (ovariet)). Den starka, klara färgen är också typisk för familjen Ranunculaceae.
Att kabblekan klarar sig så väl beror delvis på att den är giftig...
En annan fuktighetskrävande art är ängsbräsman (Cardamine palustris). Att den tillhör familjen korsblommiga (Cruciferae) ses tydligt på att den har fyra kronblad sittandes i kors.
En art som är tydligt sydlig är jordtisteln (Cirsium acaule). Den blommar först på sommaren med typiskt tistellika blommor. Den tillhör alltså familjen korgblommiga (Asteraceae). Jordtisteln klarar sig väl på ängen genom att bladen har betydande tornar.
