sekristianstad

Sveriges erkänt lägst belägna markpunkt finns i Kristianstad. Den anses som "naturlig" så tillvida att den inte är grävd samtidigt som den ligger under bar himmel. Men helt naturlig är den inte eftersom det var tillkomsten av Hammarsjövallen på 1860-talet som gjorde att Nosabysjön torrlades. Denna sjös botten låg som mest 2.4 meter under havets yta – det är just här som Sveriges lägsta punkt ligger idag.



Med bil hittar man till punkten genom att svänga in vid Statoilmacken vid Trafikplats Kristianstad. Vägen in till Lägsta punkten är skyltad efter Snapphanevägen.




Sveriges erkänt lägsta punkt 2.41 meter under havet. Monumentet restes 2002.


En stig leder upp genom Björket.


Åkermark i närheten av Lägsta punkten. Här ska byggas en stor matvarubutik mm. I förgrunden förstås ett av Kristianstads otaliga dräneringsdiken. När området byggs ut kommer sannolikt extra pumpstationer att behövas.

Miljöarbetet har nått långt i kung Kristians stad.

I fjärrvärmen eldas med mindre än 1% fossila bränslen (C4 Energi Spegeln 1/2012). Istället används flis, bioolja och metangas (från gamla Härlövstippen).


Allöverket där fjärrvärmen i Kristianstad produceras.

Biogas utgör en stor energikälla i Kristianstad. Gasen utvinns både vid det centrala reningsverket nära lägsta punkten och vid biogasanläggningen i Karpalund där bland annat slakteriavfall blir till biogas. Dessutom används biogas från den numer täckta Härlövsdeponin till att elda med i Allöverket ovan.

Bilar kan tanka biogas både vid Näsby, vid Lägsta punkten och i Åhus.

Alla stadsbussar och en hel del regionbussar körs med biogas.


Stadsbussar på rad.

Över hela stan pågår källsortering i hushållen. På stan har det också börjat dyka upp en rudimentär källsortering, nämligen insamling av flaskor och burkar:


Enkel källsortering.

Ekenabben ligger utanför Hammarslund, söder om Kristianstad. Det är en naturlig oas präglat om skogspartier som är mer eller mindre sumpskogslika. Här finns också en vidunderlig utsikt i fågeltornet där man kan skåda över våtmarkerna och Hammarsjön.


"Den svenska regnskogen" - vildvuxna sumpskogar tillhör de mest artrikaste i landet.


Lummig grönska vid Ekenabben.


Ormöga (Omphalodes verna) växer rikligt vid Ekenabben. Ormögat tillhör familjen Strävbladiga och liknar förgätmigejerna (Myosotis spp.) men bladen är större och har en karaktäristisk form.


Humleblomster (Geum rivale).


Uppländsk vallört (Symphytum xuplandicum) är en fertil hybrid. Vanligen är hybrider infertila, och således ovanligare än föräldraarterna. Men, den uppländska vallörten är fertil och dessutom vanligare än föräldraarterna.


Den blötaste delen i sumpskogen domineras av klibbal (Alnus glutinosa) och viden (Salix sp.)... och av...


...
... slingeväxten kransslinga (Myriophyllum verticillatum).


Kransslingan - skiljs från axslinga (M. spicatum) genom att ha grön stjälk och rakare småblad, och skiljs från hårslinga (M. alternifolium) genom att ha bladen tätt längs stjälken. Många undervattensväxter har denna typ av små, nästan barrliknande blad (eller som här småblad), vilket åtm. delvis kan förklaras av att koncentrationen - och diffusionen - av koldioxid är sämre under vattnet. Genom att ha små (små)blad blir den relativa ytan (ytan/volymkvoten) stor vilket förbättrar upptaget av koldioxid.


Utsikt över Hammarsjön och dess strand.

I nästa avsnitt ser vi på Kristianstad som miljöstad.

Åsums ängar ligger strax söder om Kristianstad i höjd med Norra Åsum. Här slås och betes ängsmarkerna, vilket ger en rik vegetation eftersom ekologins principer om ömsesidigt uteslutande (Gauses princip) åsidosetts. Enligt principen kan två arter som har exakt samma nisch i det långa loppet inte samexistera utan den ena arten kommer att konkurreras ut. Genom slåtter eller bete införs en komplicerande faktor: predation, vilket innebär att principen åsidosetts och "svagare" arter kan bli kvar (det är däför det faktiskt är bra om kommunen faktiskt klipper vägkanter). Om markerna inte betades eller slogs skulle först snabbväxande gräs konkurrera ut mycket annat. Därefter, eftersom markerna översvämmas under högvatten, skulle de ganska snabbt ersättas av sumpskog. Nu tar vi en titt på området:


Översikt över strandängarna. Ett kulverterat dike leder till den viken.


Maskrosen (Taraxacum sp.) har anpassat sig till bete och slåtter genom att bli lågväxt. Detta kallas att maskrosen bildat en ekotyp. Ekotypen har högst sannolikt genetisk grund. Det kan ske genom epigenitik (information lagras "ovanpå" DNA), genom bildandet av en särskild form (morf) på genetisk grund, eller i maskrosens fall genom bildandet av en speciell småart (maskrosen kan ju bilda embryon utan befruktning, det är därför det finns så många maskrosarter). Att maskrosorna tillhör familjen korgblommiga (Asteraceae/Compositae) ses tydligt genom blomkorgarna (varje blomkorg innehåller mer än hundra blommor, i maskrosens huvudsakligen strålblommor).


Här stortrivs också en annan guling, nämligen den fuktighetskrävande ranunkelväxten kabbleka (Caltha palustris). Att den tillhör familjen Ranunculaceae ses på bland annat att de är radiärsymmetriska och är hypogyna (d.v.s. att kronbladen sitter under fruktämnet (ovariet)). Den starka, klara färgen är också typisk för familjen Ranunculaceae.


Att kabblekan klarar sig så väl beror delvis på att den är giftig...


En annan fuktighetskrävande art är ängsbräsman (Cardamine palustris). Att den tillhör familjen korsblommiga (Cruciferae) ses tydligt på att den har fyra kronblad sittandes i kors.


En art som är tydligt sydlig är jordtisteln (Cirsium acaule). Den blommar först på sommaren med typiskt tistellika blommor. Den tillhör alltså familjen korgblommiga (Asteraceae). Jordtisteln klarar sig väl på ängen genom att bladen har betydande tornar.

Till skillnad från Östra Kristianstad finns mycket av våtmarkerna kvar på västra sidan av Kristianstad. Isternäset ingår t.ex. i kärnområdet i Kristianstads Vattenrike.




Vi börjar där Härlövsängaleden (som byggdes på 80-talet) korsar Helge å.

Vi börjar på Isternäset i nordväst strax söder om Helge å. Här finns prominadstråket Linnérundan uppkallat efter vår största botanist och systematiker.


Helge å med Kristianstad i bakgrunden.

Områdena på ömse sidor om Härlövsängaleden användes som soptipp under andra hälften av 1900-talet. Tänk att man kunde placera en soptipp mitt i vattenriket. Helt galet, ju! Idag har man täckt över(!) soptippen och ska anlägga gräsytor och kanske till och med en amfiteater ovanpå.


Gamla tippen.


Idag utvinns metangas från de gamla soporna. Gasen förbränns i Allöverket. Eftersom metan är en mycket kraftig växthusgas är det alltså en ren miljövinst att elda upp gasen och dessutom ta vara på energin (fjärrvärme). Genom att oxidera metangasen till koldioxid minskar klimatpåverkan minst 25 ggr.


Åtsikt åt öster, d.v.s. in mot centrum.

Åt väster följer vi nu Linnérundan ett stycke.


Linnérundan


Här kantras Linnérudna av vatten och av kirskål (Aegopodium podagraria) i mängd.


Här växer även löktrav (Alliaria petiola), svalört (Ranunculus ficaria) och maskros (Taraxacum spp.).


I gölarna växer vanlig andmat (Lemna minor) en av få svenska växer i familjen Kallaväxer (Araceae). Andmaten och dess närmaste släktingar är troligen de minsta blomväxter som finns i Sverige. Den enda roten hos vanlig andmat (Lemna minor) är bara centimeter lång. Andmatsväxterna (underfamiljen Lemnoidae) kan absolut blomma men gör det sällan. Istället förökar de sig asexuellt genom delning. Släktingar till den vanliga andmaten är vanlig i akvarier.


Det växer ocskå krusbär här (Ribes uva-crispa) som ger ett av de bästa bären i världen! (De svarta bären på bilden tillhör dock busken slån (Prunus spinosa) och är alltså fjolårsbär. Krusbären mognar i juli-augusti och är gröna (vilket ju annars är ovanligt för bär).


Man har även byggt ett fågeltorn...


...med en fantastisk utsikt över Vattenriket. De olika videbuskarna (Salix spp.) blommar och bladen är på väg fram.


Vattenrikets kärnområde är ett paradis för fåglar. Här sitter en rödhake (Erithacus rubecula) är det väl och sjunger.

Vi åker söderut på Härlövsängaleden och passerar strax motorvägen söder om området Vilan.


E22 mot Malmö - tillika väg 21 mot Helsingborg.

Strax intill motorvägen, i området Vilan, finns den farligaste platsen i hela Kristianstad - i alla fall om man är gris. Här dör det fler än på CSK (räknat individ för individ).


SCANs slakteri: vårt bröd - grisarnas död.

Men Vilan handlar inte bara om den eviga vilan, utan här finns också betydligt positivare verksamheter:


Vilans skola - byggd i typisk skånsk stil.


Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga - mer känd som mormonkyrkan.

Vi lämnar nu Vilan och beger oss över till andra sidan motorvägen. Här möter oss området Hedentorp kantat av väldiga åkrar:


Den här åkern ligger ner mot en meter under havsytan. De närmsta husen (i Hedentorp) ligger ganska precis på havsytans nivå.


De låglänta åkrarna åt andra hållet. Stora delar ligger nära havsytans nivå - de närmsta delarna till största delen under.

Skillnaden jämfört med våtmarkerna i norr (längst upp i inlägget) kunde inte bli större. Där var det blött, sumpigt och vilda våtmarker medan det här är torrt (någorlunda i alla fall), odlat, bebyggt och ordnat. Åkern närmast på bilden ovan ligger ner mot 1 meter under havsytan, d.v.s. mer än 2 meter under Helge ås yta under högvatten. Hur är det möjligt?



...jo med diken förstås...


... och förstås en rejäl pumpstation. Detta är Hedentorps pumpstation som har en kapacitet inte långt efter Pyntens pumpstation på andra sidan Helge å/Hammarsjön. Hedentorps pumpstation lyfter vattnet i dikena cirka 3 meter innan det kan släppas ut i Hammarsjön.

I nästa avsnitt ser vi på Vallprojektet på västra sidan.

Näsby är ett av de största områdena i Kristianstad. Öster om Snapphanevägen breder Kristianstads största industriområde ut sig, medan väster om denna väg återfinns bostadsområdena Gamla Näsby och Gamlegården.


Snapphanevägen utgör en effektiv – och mycket vacker – avdelare av Näsby. Till höger ligger Gamla Näsby och till vänster Näsby industriområde. Allén utgörs av nyligen utsprungen hästkastanj (Aesculus hippocastanum).


Näsby industriområde är Kristianstads största. Störst av alla industrier är Starka Betongindustrier som bland annat levererat till rådhusbygget (kvarter Christian IV). Såsom framgår på skylten är de flesta företag privata...




men här finns också C4 Energi, C4


Gamla Näsby domineras av relativt låga flerfamiljshus och villor. Många av husen har ett ganska gemytligt utseende.


Här finns även ett Skrädderi.


Stora delar av Gamla Näsby domineras av småhus.


Ett stort parkområde mitt i Näsby. Fotografen står på en konstgjord backe.


Näsby skola med Snapphanevägen i bakgrunden. En lönn invid Näsbychaussén står i full blom.


Ett gräsandspar (Anas platyrhynchos) ligger och vilar i försommargräset.

Området Gamlegården är Kristianstads motsvarighet till Rinkeby, Rosengård och Bergsjön så tillvida att det är ett utpräglat miljonprogramsområde. Men till skillnad från storstädernas miljonprogramsområden verkar Kristianstads motsvarighet vara betydligt mer framgångsrikt. Det kommunala bostadsbolaget, ABK, har också storsatsat på området genom att göra om omgivningarna till en enda stor park med ett stort inslag av de för svenska förhållandena mindre vanliga trädarterna avenbok (Carpinus betulus) och naverlönn (Acer campestre). Man har också ett projekt där intresserade boende mot sänkt hyra för sköta en del av trädgårdsarbetet, vilket i praktiken gjort Gamlegården till en vacker blomsterpark, som blommar nästan året om tack vare det milda klimatet. Rosorna blommar ända in i januari.


Gamlegården. Träden närmast är övervägarna naverlönnar. Väster om förskolan ligger ett stort parkområde som t.o.m. innehåller en badplats.


Avenbokarna står tätt!


Näsby och Gamlegården trafikeras av busslinje 1, som har en turtäthet på 10-15 minuter. På morgonen går det en buss var 5:e minut(!), mycket imponerande med tanke på stadens storlek.

Balsberget är ett populärt utslyktsmål strax norr om Kristianstad (rör rakt fram mot Arkelstorp i rondellen norr om Näsby, tag därefter vänster på första avtagsvägen (skyltat Sibbhult)).


Bokskogen (Fagus sylvatica) dominerar stora delar av Balsberget. Men det finns också stora mängder planterad lärk, här i bakgrunden i höstskrud.


Nyutslagen lärk (Larix decidua). Artepitet decidua syftar på att lärken likt lövträd fäller bladen (barren).


Stenarna bjuder på en rik vegetation av mossor emedan bokarna fäller sina löv.


Nyutslagen bok den första maj 2012.


På marken växer bland annat skogsviol (Viola riviniana)...


...harsyra (Oxalis acetosella)...


... och blåsippa (Anemone hepatica (tid. Hepatica nobilis)). Bladen nere till vänster tillhör förstås vitsippa (A. nemorosa). Blåsippan håller på att återfå sitt ursprungliga namn från Linné eftersom molekylärbiologiska data visat att den verkligen hör hemma inom släktet Anemone.


Från toppen på Balsberget har man fin utsikt över Råbelövssjön - och vid klart väder även Kristianstad.

Årummet, det nya naturreservatet, utgör kärnområdet i Kristianstads Vattenrike. Här kommer några kvällsbilder från april 2012. Vattenståndet var drygt +0.3 m.


Strandängarna verkar tämligen torra, men skenet bedrar. Dock, under vatten äro de icke.




Fuktigheten är ändå påtaglig! Härlövsängaleden bakom vallen.

Men skillnaden är ändå påtaglig jämfört med i januari då vattnet stod 1 meter högre:

Bild från januari 2012.

Men vi återvänder till aprilkvällen:


Vatten här också men under spången (i januari slickade vattnet brädorna).



Helge å med Härlövsängaleden i bakgrunden.

I nästa avsnitt åker vi till Balsberget norr om Kristianstad.

Forsakar ligger strax väster om Degeberga sydväst om Kristianstad. I Degeberga svänger man mot väster (det står skyltat "Forsakar"). I Forsakar finns en magnifik ravin med flera imponerande vattenfall. I ravinen växer huvudsakligen bokskog (Fagus sylvatica) med ett antal örter och mossor på markplanet. Många av örterna blommar just nu innan boken slagit ut. Man hittar även intressanta ormbunksväxter.


Nedre fallet. Längst upp kan man skymta stensöta (Polypodium vulgare).


Bokskogen dominerar.


Ravinen. Märk att många stenar täcks av mossor.


Ett mindre vattenfall.


Ormbunken stenbräken (Cystopteris fragilis) i familjen Woodsiaceae. Stenbräken växer i bergiga miljöer, inte minst i sådana sten- och blockrika raviner.


Vid stenarna växer också gulplister (Lamium galeobdolon) som är karaktäristisk för naturreservatet. Gulplister är sällsynt norr om Skåne. Gulplister blommar på försommaren.


I undervegetationen blommar just nu många arter. T.ex. blommar vitsippa (Anemone nemorosa) och gulsippa (A. ranunculoides). Till höger ses liljekonvalj (Convallaria majalis) som dock inte blommar än på någon månad.


Även skogsbingeln (Mercurialis perennis) blommar. Skogsbingeln tillhör samma familj (törelväxter, Euphorbiaceae) som julstjärnan och revormstöreln. Sipporna är däremot ranunkelväxter (Ranunculaceae).


Gulsippa - som inte är lika allmän som vitsippan, men väl så vacker. Den föredrar lummiga lövskogar, helst i fuktig miljö.

Gulsippan är stundom marktäckande.


Även vitsippan är välrepresenterad.


Längs klipporna växer skuggstjärnmossa (Mnium hornum).


Berget har brytits sönder sannolikt genom frostsprängning och kemisk vittring.


Man kan också gå upp ovanför ravinen och då få denna utsikt. Bokstammarna står tätt!


Omedelbart söder om, ovanför ravinen växer gökärt (Lathyrus linifolius). Ravinbranten i bakgrunden.


I anslutning till Forsakars naturreservat finns denna hage med både svin (bilden) och strutsar.

Kanske är Kristianstad vackrast by night(?). Klart är i alla fall att sagostaden visar upp sig från sin kanske bästa sida när mörkret faller (gäller de centrala delarna, ska man besöka Vattenriket är dagsljus att föredra).


Rådhuskvarteret Christian IV under full ombyggnad, med Heliga Trefaldighets Kyrka i bakgrunden.


First Hotell Christian IV.


Hotell Sirius.


Centralen - ovanligt öde.


Centralstationen.


Ett Öresundståg ankommer från Köpenhamn.


Västra Storgatan.


Västra Storgatan.


Östra storgatan.


Stora torg med rådhusbygget i bakgrunden.


Lilla torg.


Tivoligatan med teatern i bakgrunden.


Domushuset speglar sig i Kanalen.


Södertorg.

I nästa avsnitt lämnar vi Kristianstad och åker till Forsaker utanför Degeberga, som ligger längs med riksvägen till Simrishamn/Ystad.

Igår invigdes naturreservatet Årummet och idag hölls öppet hus på Naturum.

Sightseeing-båten Christian IV förevisade Vattenriket för inbjudna gäster under gårdagen:



På Naturumbron hålls korta föredrag över Vattenriket:


Folk ser också på utsikten från Naturums takterasser. Skymtar gör också en av alla nyuppsatta informationsskyltar över Vattenriket.


Det gavs också möjlighet för kanotutfärder.


Vy mot söder. De vidsträckta våtmarkerna mitt i centrum!


Utsikt mot söder. Finlandshusen i bakgrunden och den konstgjorda sjön i förgrunden.




Utsikt mot nordost över de vidsträckta våtmarkerna. Kristianstads karakteristiska vattentorn skymtar i bakgrunden.


Natrurumbron. En bro byggd i trä med lampor som "smälter in". Heliga trefaldighets kyrka och Tivolibadet i bakgrunden, liksom norra Tivoliparken. Framför kyrkan skymtar också kv. Kvarnen där många kommunala verksamheter huserar medan rådhusbygget fortskrider.



Denna del är byggd som en amfiteater som kan användas för förevisningar för t.ex. skolklasser.

Naturum Vattenriket i Kristianstad var 2011 Sveriges mest mest besökta naturum med 160 000 besökare (Kristianstadsbladet 26/11 2011). Avslutar gör vi med en stämningsfull kvällsbild från den 18 april. I nästa avsnitt kikar vi sedan på Kristianstad by night.


Bilden är tagen vid Barbacka med utsikt över vattenriket.

Björket är ett omtyckt skogs- och rekreationsområde som ligger på det invallade området. Marknivån i Björket ligger ofta på -1 (norra) till -2 (södra delarna) meter.



Ursprungligen användes de invallade områdena för odling av gräs. Efterhand vandrade s.k. tidiga arter av träd in (björk, al, asp, sälg). Dessa har kompletterats med viss plantering av träd.

Övriga vanliga lövträd är:

• Björk (Betula pubescens och B. pendula)
• Sälg (Salix caprea)
• Klibbal (Alnus glutinosa)
• Asp (Populus tremula)
• Tysklönn (Acer pseudoplatanus)
• Rönn (Sorbus aucuparia)
• Alm (Ulmus glabra)
• Fågelbär (Prunus avium)

 

björk i full blom (23 apr)

På denna bild ses bl.a. björk och fågelbär.

På sina håll kantas björkarna av gran. Några maskrosor lyser upp stigkanten.

 

Främst skymtar tysklönnen som blivit mycket vanlig i Kristianstad.

Ett ovanligt inslag är järnek (Ilex aquifolium), som verkar växa vild mitt i björket och växer uppseende genom att vara vintergrön.

Det finns också rikligt inslag av idegran (Taxus baccata) och även visst inslag av gran (Picea abies) samt ännu färre tallar (Pinus sylvestris). Det finns även bestånd av planterade lärkar (Larix europaeus). Bok och avenbok, däremot, saknas i princip helt.

Ett bestånd av lärkar, som inte alls är döda utan fäller sina barr på vintern,
i likhet med lövträden.

Denna lärk har ett stamskott med tidigt utslagna barr. Känner man på
dem märker man att de är synnerligen mjuka.

Lämnar vi trädskiktet och kikar på buskskiktet domineras detta av måbär (Ribes alpinum) och, lite högre, fläder (Sambucus nigra), hassel (Corylus avelana) och hägg (Prunus padus).

Måbär.

Hägg.

 

Hassel

När vi kommer till fältskiktet så finns det rikligt av följande arter i Björket (sett på vårkanten):

• Svalört (Ranunculus ficaria)
• Vitsippa (Anemone nemorosa)
• Blåsippa (Hepatica nobilis)
• Kirskål (Aegopodium podagraria)*
• Brännässla (Urtica dioica)*
• Luktviol (Viola odorata)
• Harsyra (Oxalis acetosella)
• Hundkäx (Anthriscus sylvestris)
• Maskros (Taraxacum sp.)
• ...samt olika gräs (Poaceae)

* Dessa är starkt kvävegynnade.

Svalört.

Blåsippa.

Vitsippor.

harsyra

hundkäx

luktviol

Kirskål och brännässla.

Det är ingen slump att kirskålen och brännässlan ovan växer just där de gör. Se på nedanstående bild:

Här har kommunen rensat Stordiket på sediment. I dessa upplagda sediment
stortrivs de starkt kvävegynnade arterna brännässla och kirskål.

Tidigare gick ju avloppsvatten från Näsby orenat i Stordiket. Men mer betydelsefullt är att Stordiket fortfarande avvattnar ett stort område (bland annat Näsby) och viss åkermark i närheten. Således kommer det fortfarande närsalter i diket även om det inte kommer något direkt avloppsvatten längre. Således blir sedimentet alltjämt mycket näringsrikt. Det är förklaringen till att de kvävegynnade arterna stortrivs på sedimentbankarna.

Nära betyggelse finns även inslag av Mahonia och Scilla.

Mahonia.

När det gäller djurlivet dominerar människan (Homo sapiens) i alla fall när det gäller ryggradsdjuren. Men det finns också ganska rikligt med fåglar och ekorrar (Sciurus vulgaris).

Kråka (Corvus corone)

Duvor (Columba livia)

Koltrast (Tardus merula)

Ekorre.

I nästa blogginlägg lämnar vi Kristianstad och åker till Forsakar utanför Degeberga.

I Kristianstad finns det inte bara ett kanalsystem. Det finns ett helt annat system av dräneringskanaler - eller diken om man så vill. Ett "dike" innebär dock för de flesta svenskar det som finns i kanten av vägar snarare än dräneringskanaler som ofta är flera meter breda. Eftersom det i Kristianstad finns både en hög kanal (+0.8 m) och dräneringskanaler (ca -3.3 m) används alltid begreppet "dike" om de senare.

Såsom namnet antyder är Stordiket det största av dikena. Det fyller funktionen att alltid utgöra den lägsta punkten inom det utdikade området så att vattnet alltid rinner ner i detta dike och därefter kan pumpas upp vid Pyntens pumpstion där vattnet lyfts upp cirka 4 meter innan det når Hammarsjön.



Alla invallade områden (förutom poldrar i sjöar) har både dräneringskanaler (ofta centralt i området) och omledande kanaler (för att inte behöva pumpa vatten som hade kunnat ta sig runt).

Vi börjar vid Pyntens pumpstation. Den är livsviktig för stadens överlevnad. Därefter är anläggningen skyddad med både högt staket och ett omfattande elstängsel.
Stordiket strax norr om Pynten. E22 i bakgrunden. Detta är något helt annat
än ett dike i vanlig svensk mening!


E22 passerar Stordiket i närheten av lägsta punkten.

Strax norr om Sveriges lägsta punkt (-2.41 m) förgrenas Stordiket i två delar. Den ena rinner från Reningsverket medan den andra grenen är fortsättningen på det klassiska Stordiket.


Sammansmältningen av de två viktigaste delarna av Stordiket. Det mörka,
basiska, vattnet till höger kommer från reningsverket. Det är basiskt
på grund av de olika reningsstegen. Även om det förstås är renat luktar det
inte så gott. Vattnet till vänster är surare och kommer norrifrån (jmf kartan).
När lösta metallsalter i dikesvattnet möter det basiska vattnet från renings-
verket bildas det rikligt med vitgrumliga fällningar.


Stordiket med utloppet från reningsverket till höger under bron. Innan
reningsverket byggdes på 60-talet gick Stordiket rakt fram (utan att
göra kröken till vänster). Längre tillbaks gick avloppsvatten orenat i
diket hela vägen från Näsby och ner till Hammarspynt (idag: Pynten).


Stordiket väster om Hammar.

På vissa av bilderna (såsom ovan) ses tydligt att vi står på en gammal
sjöbotten:

1) Dräneringskanal (dike)
2) Mycket platt landskap
3) Alla omgivande områden ligger högre
4) Tidig växtsuccession (dominans av oädla trädslag som björk, asp, al och sälg, helt utan bokar)
5) Man kan aldrig se någon sjö eftersom man är lägre än sjöns yta (ses ej ovan)


Även änder finns i Stordiket, men betydligt färre än i Kanalen. Intressant är
att hannar dominerar, kanske för att växtligheten är betydligt sämre i Stor-
diket jämfört med Kanalen. Mindre växtlighet innebär mindre föda både
direkt och indirekt.


Vid Österäng gör Stordiket en mycket tvär krök. Den del som fortsätter
"rakt bakåt" är övertäckt. Stordikets krök är betydligt äldre än byggandet
av Österäng på 70-talet.


Stordiket vid Österäng. Visst finns en påfallande likhet med Holland!?


Stordiket vid Österäng. Till vänster ligger Österängsgymnasiet.


Därefter kommer vi till skogs- och rekreationsområdet Björket, som genom-
korsas av Stordiket. Huset i bakgrunden är Österängsgymnasiet.


Stordiket åt andra hållet. Några nybyggda hus i bakgrunden.


Stordiket söder om Ishallen. Se hur mycket mindre diket är nu
jämfört med nere vid Pynten!


Just under Ishallen samt tiotalmeter på vardera sidan är diket kulverterat.


Norr om Ishallen är Stordiket åter under bar himmel.


Längre än så här kommer vi inte... Strax nordost om Ishallen kommer vi
till en punkt där Stordikets vatten rinner ut från en trumma.

Enligt Skånekartan från 30-talet verkar Stordiket på den tiden (1938-1947) relativt nyligen ha övertäckts norr om vad som nu är Ishallen (på samma plats som bilden ovan togs). På kartan ser det om som att diket utgick från någonstans i Näsby och ungefär följde nuvarande Tegelbruksvägen. Det är mycket möjligt att diket i täckt form följer samma sträckning idag. Enligt uppgift från C4 Teknik avvattnas ännu en mycket stor del av Näsby genom Stordiket.

När Nosabysjön skulle invallas var man tvungen att avleda vattnet från Råbelövsån (som kommer från Röbelövssjön). Om man inte hade avlett detta vatten skulle man ha behövt pumpa upp det också från det invallade området helt i onödan.

Lösningen blev istället att lägga en kanal (Råbelövskanalen, äv. kallad Engelska kanalen) i kanten på det invallade området, som fick ansluta till de gamla vallgravarna nära centrum. Sådana avledningskanaler torde finnas i de allra flesta invallade områden för att slippa onödig pumpning.

Vattennivån i kanalsystemet hålls på +0.8 m. Ökar nivån i Helge å till mer än +0.8 m stängs luckan vid Södra dämmet för att Kristianstad inte ska översvämmas bakifrån. Södra dämmet finns alltså till för att kunna kontrollera nivån i kanalsystemet (Råbelövskanalen + resterande vallgravar).


Schematisk karta över Kristianstad och kanalsystemet. Järnvägen markerad med svart linje.

Vi börjar just vid Södra dämmet där kanalen möter Helge å:

Helge å till vänster och kanalen till höger. Notera nivåskillnaden.

Vid högvatten i Helge å (>+0.8 m) måste alltså vattnet från kanalen aktivt pumpas ut i Helge å:


Utpumpning pågår! Här synns också dammluckan tydligt.

Strax öster om centrum fortsätter kanalen.


Kanalen bakom gamla Resecentrum.



Här passerar kanalen precis bakom Domus-huset.


Kanalen i centrum.


Norr om Domushuset är kanalen påtagligt bred.

Lite längre upp, alltså nordost om centrum, delas kanalen från de gamla vallgravarna:


Kanalen till vänster och vallgraven till höger. Domushuset långt i bakgrunden.


Kanalen närmast. Vallgrav bakom träsket (bron).


Strax norrom har kommunen satt rikligt med påskliljelökar (Narcissus pseudonarcissus)


Många hus längs kanalen östra delar ligger väldigt lågt. Dessa hus grund
ligger helt klart under kanalens nivå.


Dessa hus ligger lite högre, men har även de ett bra läge nära kanalen.

Kristianstad kallas i Danmark för Kongens by eftersom det var kung Kristian IV som 1614 grundade Kristianstad. I Kristianstad skrivs den danske kungen alltid Christian, alltså med den danska stavningen. I olika historiska och skånska sammanhang används t.o.m. stavning Christianstad även om det officiellt numera alltid stavas med K. Faktum var att kommunen på 90-talet ville ändra stavningen till Chr- men fick avslag av regeringen Persson med motiveringen att svenska kommuners namn ska stavas på svenska.

Christian IVs monogram med C4-symbolen används ofta som en symbol för staden samtidigt som C4 används som en kortform för Kristianstad.





Vid den gamla stadsgränsen vid Hammarspynt finns förstås också C4-monogrammet:


Gamla stadsgränsen. Pyntens pumpstation i bakgrunden. (Formellt går fortfarande stadsgränsen, i betydelse tätortsgräns, här eftersom Hammarslund inte räknas in i Kristianstads tätort; notera dock att "stad" numera saknar formell definition och därmed saknar också "stadsgräns" formell betydelse).

Kommunens tekniska förvaltning heter t.ex. C4 Teknik, Energibolaget C4 Energi och elnätsbolaget C4 Elnät.










Även flera privata företag använder "C4" som en del i namnet. Några exempel:













Till och med koner föräras äran av att bära Christian IVs sigell:



Även en gymnasieskola gör sig känd genom stadens grundare: Det är här som idolvinnaren Amanda Fondell går, så det måste ju vara en bra skola...



Firsts hotell heter även det Christian IV:



Christian själv spanar ner mot Västra Boulevarden och Tivoliparken från sin position högt upp på väggen:

Till och med på Heliga trefaldighets kyrka finns C4-emblemet i dubbel upplaga, kan du se dem?:




För övrigt, lever den gamla stavningen Christianstad delvis vidare inom järnvägen där Kristianstad förkörtas Cr:




Även byggnadsstilen på många håll påminner mer om Danmark än det egentliga Sverige:


(Centralens vänthall inte olikt København H)


(Norretullsskolan)

Det danska arvet synns också på en rad andra platser i stan. Vi låter bilderna tala för sig själva:








På Stora Torg finns denna modell (en liknande över Köpenhamn finns där):